Dramatiker

DRAMATIKER

 

Mina pjäser är förlagda på Draken Förlag   https://www.drakenteaterforlag.se/

Och finns också på Drama Direkt                 https://www.dramadirekt.com/      

 

Jag är medlem i Sveriges Dramatikerförbund.

 

 

 

 

 

 

 

HURSOM HERR EBON NILSSON TAPPADE SIN HAKA (1994, 2013)

 

 

Arbetet: "Hursom Ebon Nilsson... är en allvarlig pjäs om sorgearbete och att ta ställning för sig själv

              och det egna livet. " Ann Engqvist

 

Sydsvenska Dagbladet: " Som helhet är det spännande. Jag gör det med eftertryck. Skriver att det är lovande! " Ylva Gislén

 

Detta är en barn/ungdomspjäs.

 

1 äldre man

1 ung  pojke 

1 ung flicka

 

Den utspelar sig i sekelskiftet, runt 1900, och handlar om Ebon Nilsson och hans son Ebon Jr.

När pjäsen börjar är det 235 dagar sedan Ebon Nilssons hustru, Elisabeth gick bort.

Sonen, Ebon Jr, sörjer sin mamma.

Hans far lever i förnekande av hustruns död och sorgen efter henne. Han går helt och hållet in för sitt arbete och projicerar sin ilska över hustruns bortgång på sonen.

Sonen påminner honom hela tiden om hustruns död. Fadern kritiserar sin son för allt. Främst för att han skriver dagbok och inte sköter sina studier.

Ebon Jr träffar en flicka ute i skogen som heter Varga. Ingen vet var hon kommer ifrån och hon påstår själv att hon bor i skogen.

Varga får Ebon Jr att börja tro på sig själv, och Ebon Jr börjar göra uppror mot faderns ständiga maktmissbruk. Till slut vill Ebon Jr att Varga träffar hans far.

Varga går motvilligt med på detta.

I mötet med fadern upptäcker vi att Ebon Jr är den enda som kan se Varga. Hon är osynlig för alla andra.

Vem är hon? Ebon Jrs påhittade vän? En ande? En stjärna i universum?

Detta är en tragikomisk pjäs. Trots sitt allvarliga innehåll om maktmissbruk, död och hopplöshet finns det flera komiska scener.

Den handlar om makt, meningen med livet, mod och rädsla.

 

EVERYTHING GOES - en krogshow om genus (2008)

 Från uppförandet 2008. På bilden Tobias Borvin, Dan Kandell, Maria Kulle och Cecilia Borssén

 

En krogshow om genus,

om könsdriften som motor

 

2 män

2 kvinnor

 

 

Everything Goes är en musik- och teaterföreställning. Det är en mosaik av egna texter, texter av Dorothy Parker och musik/text av Cole Porter.

De fyra skådespelarna spelar ett antal olika roller och manuset var det första projektet som undersökte genus på Helsingborgs Stadsteater.

Skådespelarna har roller som är könsöverskridande. Alla spelar exempelvis Dorothy Parker någon gång under föreställningen.

 

Handlingen kretsar kring Dorothy Parkers liv (1893 – 1967 ) Hon var en amerikansk poet, författare och kritiker.

Hennes noveller, som här är dramatiserade, handlar om människor som sitter fast i sina normer. I kontrast till dessa får vi möta Dorothy Parker själv, som var allt annat än en normativ kvinna, och Cole Porters texter, som inte heller håller sig inom normen. Cole Porter ( 1891 – 1964 ) blev censurerad flera gånger p.g.a sin sexuella frispåkighet i sina sångtexter.

 

Tanken med manuset är att det normativa och det icke normativa krockar i komiska situationer.

Föreställningen uruppfördes 2008 som en krogshow på Helsingborg Stadsteaters foajéscen.

 

Vad pressen tyckte:

 

” Det är attityden. Det ständiga gränsöverskridande och detta att man i alla lägen väljer det smaklösa framför det tråkiga (Everything Goes!) som håller ihop föreställningen.” DN

 

Porters musik och sångtexter avlöser, belyser och förstärker det sceniska språket, och just denna växelverkan ger "Everything goes" den bärande energi som är starkast efter paus. Kristianstadsbladet

 

Brokigt och bråkigt i skånsk foajékabaré. Hallandsposten

 

Medryckande krogshow. ---som helhet betraktat kokar ensemblen snyggt ihop

de många smårätterna till en läcker anrättning med några nödvändiga stänk av beska droppar. Kvällsposten

 

---En regnbågsskimrande pärla som verkligen är värd sina pengar. Helsingborgs Dagblad

 

VIA DOLOROSA (2014)

Synopsis

 

Citat:

 

Oliver: ”Först var jag mig själv, sen var jag han som jag inte var, och nu är jag han som varken är jag själv eller han som jag inte var..”

 

Berättaren:” Blod och Champagne. Det är smaker som gifter sig med

varandra.”

 

Cecilia: ” Vi ställs i vägen som en kuliss. Med oss vandrande på Via Dolorosa.

Så att hela skådespelet kan fortsätta. Hela skådespelssamhället.”

 

Fluga 2: ” Du sitter ju också fast här. Vi är flugor för att vi sitter fast här.”

 

Denna pjäs kan göras på 7-9 skådespelare, beroende på om man vill göra ”flugorna”som enskilda roller eller inte. I originaluppsättningen på Teater Insite gjordes ”flugorna” av ensemblen.Vidare kan man ju välja om man vill att berättaren ska vara man eller kvinna.

Via Dolorosa är en Film Noir pastisch, dvs en deckare, och dramat kretsar kring den alkoholiserade privatdetektiven Oliver som bor i Staden. I Det Fattiga Området. Han har arbetat som polis, men sista uppdraget han hade gick fel och han fick offra allt för sin tro på rättvisan, kärleken, karriären, sin egen identitet.

Oliver blir kontaktad av en kvinna, vars man är försvunnen. Hennes man arbetar som överläkare på Sjukhuset. Oliver vill först inte befatta sig med fallet. Han tror att det är ännu ett uppdrag när han ska fotografera en otrogen äkta man på bar gärning.

Men det visar sig att fallet är mycket mer komplext än så. Han tar sig an fallet som gör att han dels måste göra upp med sitt brustna förflutna, men också gör att han blir indragen i ett fall med inslag av terror, ett samhälle som sviker sina svagaste grupper, och kapitalistisk cynism.

Under hela handlingen skådar två flugor, som fastnat i ett spindelnät, ner på skådespelet.

Pjäsen är en postmodern version av film noir, och tematiskt handlar den om vad individen har för ansvar i ett samhälle, vad har vi för identitet, och vad som påverkar våra val som människor. Att vi alla tar ansvar för ett samhälles politik.

Den är även inspirerad av den franske filosofen Guy Debord och hans bok La Société du Spectacle.

 

” Det moderna skådespelet uttrycker däremot vad samhället är mäktigt, men i denna framställning är det tillåtna rakt motsatt det möjliga.”

”Åskådarens alienation till förmån för det betraktade tinget (som är ett resultat av hans egen omedvetna verksamhet) visar sig så här: ju mer han betraktar desto mindre lever han, ju mer han accepterar att känna igen sig i de förhärskande bilderna av mänskliga behov, desto mindre förstår han sin egen existens och sina egna begär. Att skådespelet är något yttre i förhållande till den strävande människan framgår av att hennes handlingar inte längre är hennes egna, utan tillhör någon annan som återger dem för henne. Det är därför åskådaren inte känner sig hemma någonstans, ty skådespelet finns överallt. ”

 

Guy Debord ur La Société du Spectacle

 

Själva handlingen är upplagd som en pusseldeckare där man inte förrän efter paus börjar ana vart det hela ska leda.

 

Citat från recensioner:

 

 

SDS:" Med Via Dolorosa skapar Kandell ett komplext verk omgärdat av skuggspel och dimridåer." (Boel Gerell)

Skånska Dagbladet:" Via Dolorosa är en stark pjäs med fina skådespelarinsatser." (Clemens Altgård)

Skånes Fria Tidning: "Det är aktuellt och politiskt med hopp om förändring i vass konstnärlig förpackning. " (Mathias Meyrell)

 

 

DEN OFRIVILLIGA MECENATEN - en musikalisk fars för barn i ALLA åldrar

Manus och libretto: Dan Kandell

Musik: Niclas Nyman

Noter kan fås på beställning.

 

 

Den Ofrivilliga Mecenaten är en naivistisk, musikalisk fars för barn och vuxna. Handlingens början är inspirerad av den italienska operakompositören Giacomo Puccinis' opera ”La Boheme”.Precis som i ”La Boheme” är det julaftons morgon. Tre konstnärer, Leonora Da Vinca, Tage Frödin, Wolfgang Görsvin bor i en liten vindsvåning, och de fryserför de har inte råd att köpa ved till spisen. Till slut bestämmer de sig för att elda upp sina konstverk.

Deras hyresvärd, Johan Persson, kallad farbror JP, knackar på för att driva in hyran.De försöker på alla sätt att få honom att gå, men till slut tar han sig in, och när han får reda på att de inte kan betala hyran, får de en dag på sig att skaffa frampengar, annars går Johan Persson till polisen.

Oroliga för att bli utkastade på gatan på juldagen börjar konstnärerna att försöka komma på något sätt att få ihop pengar till hyran. Under en önskeceremoni önskar de sig pengar, och då singlar ett tidningsblad nerfrån taket.På tidningsbladet finns en bild på Grevinnan von Tratt, som har en stor diamantring på ett av sina fingrar. I annonsen söker hon konstnärer till sin soaré som ska hållas på juldagen. Konstnärerna bestämmer sig för att anmäla sig till soarén för att stjäla Grevinnans stora diamantring....

Den Ofrivilliga Mecenaten är en fars med 15 sånger komponerade av Niclas Nyman.

Ämnen som behandlas i pjäsen är konst, etik, lek och makt.

 

 

DON CARLOS, NARREN, DÅREN och DEN FANATISKE MONARKEN samt folket som följde honom

EN HISTORISK THRILLER

 

av Dan Kandell

 

Det var en gång, på 1500-talet, en Konung, vid namn FILIP II

 

FILIP II:

 

Våga inte ta ordet Gud i din smutsiga mun. Sodomit! Jag ska låta bränna denna olycka till aska och sedan förneka er existens så länge jag lever! Ni ska raderas ut. Ni ska utrotas. Utrotas! Ingen ska minnas att ni någonsin har existerat!

 

 

Han styrde sitt mäktiga rike, Spanien, med järnhand. Han försvarade den katolska kyrkan som han ansåg hotas av judar och muslimer och av den nya läran -protestantismen.

Judarna och muslimerna deporterades. Protestanterna brändes på bål.

 

                                                          RODRIGO:

 

 

Men på vägen hit såg jag inkvisitionen skrida till verket.

Jag såg människor som slets ut från sina hem, män, kvinnor och barn, och tvingades i väg i långa processioner, tåg av människor drevs ut på vägarna för att till slut hamna i de fördömdas läger.

Och vaktade av soldater, egna landsmän som trängt undan sina medmänskliga jag, endast av plikt och order styrda, döva för böner och gråt.

Och så till avlivningsplatsen, autodafén, sanktionerad av Petrus' efterträdare och av den högsta makten i Spanien, det vill säga ni själv, ers Majestät.

Den fräna stanken av bränt människokött, de förvridna människokropparna,

högar av skelett och dödsskallar.

De väldiga gravarna där de avrättades döda kroppar sparkades ner som djurkadaver.

 

 

Kungen var i ständig konflikt med andra länder. För att skapa fred mellan Spanien och Frankrike bestäms att kronprinsen Don Carlos, hans son, skall gifta sig med den franska prinsessan Elizabeth.

Strax innan giftermålet ska äga rum, bestämmer sig kungen för att själv gifta sig med prinsessan, vilket leder till att Don Carlos stora kärlek nu har blivit hans egen mor

 

                                                                                             FILIP II

 

Du är ingen man. Du har aldrig bevisat att du är en man. Det var därför jag själv var tvungen att gifta mig med Elizabeth. För att jag inte kunde lita på att du var man nog att fullgöra dina plikter. Vare sig i äktenskapet eller på tronen

 

 DON CARLOS

Det var ett elakt svar.

 

 

Vilket skapar ett krig mellan far och son:

 

 

                                                          DON CARLOS:

 

Men så i vuxen ålder skymtade jag äntligen ett ljus.

Elizabeth.

En verklig människa!

Som det svors, dyrt och heligt med handen på bibeln, skulle bli min gemål.

Två mäktiga riken, Valoisernas Frankrike och Habsburgarnas Spanien i ett välsignat förbund.

Jag höll mina löften.

Far svek sina.

Han stal mitt enda hopp.

Han tog henne till hustru.

Och nu ska jag uthärda den här tortyren!

 

 

 

Vilket leder till dolda intriger:

 

 

 

                                                 ELIZABETH

 

Hoppet? Vilket hopp? Vad menar ni? Att ni hoppas på er egen mor?

Är det det ni säger?

 

                                                DON CARLOS

 

Är ni redan död? För endast i döden går även hoppet hädan!

 

                                                 ELIZABETH

 

Hoppet ni talar om betyder död, förstår ni inte det. Var snäll och gå nu!

 

 

                                                 DON CARLOS

 

Den själsliga döden. Det är den som har drabbat er. Jag kan se bilden framför mig.

Jag kan riktigt se honom avkräva er den äktenskapliga plikten när lusten faller på.

Hur han tjatar sig till intimitet för sin gammelmans kropps räkning. Hur han skyller på sitt gråa hår för sin oförmåga att återgälda njutning. Hur den ungdomliga glansen har falnat och lyser falskt likt månen, vars glans är solens stulna strålar.

 

 

 

Denna nya familjesituation leder till ett maktspel mellan far och son:

 

DON CARLOS

 

Karl skall gå segrande ur den striden.

Den allseende listen vinner över den blinda grymheten.

I ett enda Alexanderhugg vinner ungdomen över ålderdomen.

 

 

Så kärleken kan inte hållas tillbaka. Elizabeth och Don Carlos går bakom ryggen på Filip II och bestämmer ett hemligt möte, trots den förbjudna kärleken.

 

 

ELIZABETH

 

Tiden är en lömsk tjuv.

Den stjäl våra liv, stund efter stund.

Vi kan antingen skräckslaget och handlingsförlamade bara se på hur vi blir bestulna, hur tillfälle efter tillfälle går oss förlorade, eller handla efter våra hjärtans önskningar och få tillfällig respit.

Låt oss förenas en enda gång i detta liv och sedan ta vårt bittra straff.

Låt oss förenas i den renaste, oskyldigaste handling två människor kan göra, att älska, och låt sedan den förvridna omvärlden döma oss.

 

 

 

Spanien blir ett land där ingen kan lita på någon. Rykten sprider sig och de som inte är lojala får sätta livet till.

 

GREVE CORDUA

 

Så vad är en konklusion?

 

HERTIG ALBA

 

Att var och en sköter sitt och är extra vaksam.

 

GREVE CORDUA

 

Jag ska göra ett sista försök att stoppa detta vanvett och få vår Kung att ta reson.

 

 

De som inte är ja-sägare, får sona för sin opposition. Om det kan Narren vittna:

 

NARREN

 

Men då får man säga att Ers Höghet Storpissaren där i sin håla, Sankt Grobian, ändå hade mer tur än Greve Cordua.

Honom högg de huvudet av alldeles nyss!

En tunga och ett huvud. Det blir till en god slarvsylta!

 

 

Och Narren berättar för sina ”änglar” publiken att det inte finns någon räddning i tiden. Dåren, Nostradamus, som sitter inspärrad i en fängelsehåla ropar ut sina profetior om att det inte kommer att bli bättre i framtiden:

 

Narren

 

Det sägs att han kan sia, den grobianen!

 

Dåren

 

Ein-ein---fuh-fuh-fuh-hrer!

 

Narren

 

Äh! Profetior är bara humbug. Historien går ju runt, runt, runt, det är bara att se bakåt för att se framåt. Den ena despotens röst ekar i stämmor med den andres. Och mänskligheten förblir lika dum och trofast. Var och en sköter sitt och blandar sig inte i. Ju fler vi är tillsammans ju dummare vi blir! Hör på detta, ännu ett poem från den franske galningen.

 

”Från djupet av det västliga Europa,

ett litet barn av fattiga skall födas,

Han, vars tunga skall förföra massorna;

så många i ett land i öst skall dödas! ”

 

Det är en spådom från den där storpissaren. Han förutstpår ännu en”kung Filip” i framtiden. Arma tyska riket. Arma ryska riket. Arma Europa. Arma Världen!

 

Och även Rodrigo, som uppvaktar Konungen att besinna sin iver efter mera makt, säger att vi måste lära av historien:

 

RODRIGO

 

Men det som sliter i mitt hjärta är att denna sanning är allmänt känd, den ekar från dåtid till nutid till framtid, och ändå, när man uttalar den fritt, möter man förvåning.

Det är en fysisk lag; vad ni gör mot andra gör ni mot er själv.

Råder det en atmosfär av hat, misstänksamhet, våld och förtryck, hur kan man då förvånas över att det inte speglas kärlek tillbaka?

Universum är inte en paradox utan endast en ärlig spegel.

Förgiftar ni ett vattendrag kan det inte vara förvånande att de som dricker ur det dör!

 

 

Men Filip II vägrar lyssna. Som den tyrann han är gör han sig av med sina kritiker

och skapar död omkring sig.

 

FILIP II

 

Godhet är inte detsamma som svaghet! Om vår Fader säger vi att han är god, men i det menar vi inte svag utan tvärtom hård, krävande och prövande. Och dömande. Men alltid rättvis! Samma egenskaper som ska anstå en Konung och likaså han son. Man styr inte ett rike med svaghet.

 

Men till slut är despoten ensam. Borta är hans lojala ämbetsmän, borta är hans hustru och hans son. Kvar finns bara Narren som tillsammans med kungen står i spillror:

 

 

 

 

FILIP II

 

Förlå-lå-låtelse

 

NARRÄNGEL

 

Förlåtelsen är en förbannelse.

 

FILIP II

Allt on-on-ont

 

NARRÄNGELN

Allt ont är gott!

 

FILIP II

 

Ängla-la-larna, förlåt

 

NARRÄNGELN

 

Änglarna är i jordens höjd!

 

FILIP II

 

Ing...ing...ingen räddning för bara en människa

 

NARRÄNGELN

 

 

Död är liv och liv är död.

 

 

Vägen dit har varit kantad av svek men också humanism. Den ”nya människan”, en upplysningsmänniska som inkarnerar i människan Rodrigo har försökt att få kungen att byta bana och vara den humanistiska kungen.

 

RODRIGO

 

Intoleransen gör oss blinda, och förhindrar oss att se på varandra 

som besjälade varelser, hindrar oss från att se att allt är skapat i

en logisk, kärleksfull och evig ordning.

Insikten som munken gav mig, är att vi alla är del av denna skapelse, den skapelse vi kallar vår värld, och att vi alla är medskapare, och hur ska vi då kunna göra ont mot andra, när andra är en del av oss själva?

Det är detsamma som självförstörelse, det mest ologiska handlandet

mot livet självt.

Gör slut på all förstörelse och ge oss hopp igen.

Låt den medmänsklige, kärleksfulle, förlåtande Filip åter ge röst åt det kungliga ämbetet.

Omfamna mångfalden istället för att stöta bort den och

ingjut trygghet och förtröstan i varenda undersåte och förvandla Spanien

till ett land med miljoner kungar, drottningar, prinsar och prinsessor!

 

 

DON CARLOS, NARREN, DÅREN.. är en stor, klassisk pjäs, i postmodern stil, med sin grund i Friedrich Schillers klassiker från 1787, som handlar om den despotiske kungen Filip II (1527-1598), dekonstruerad till ett helt nytt verk.

Det är en pjäs som skapar spänning likt en modern thriller, där scen för scen bygger upp till det dramatiska slutet, där vi möter Filip II helt ensam, efter att ha destruerat

hela sin värld i tron att han varit Gud.

 

Från Filip II samtid har inspiration hämtats från politik och litteratur. Narr-rollen, som inför den karnevalska tematiken är inspirerad av den franske författaren Rabelais, och dåren har sin förebild i Nostradamus, som var en känd siare under 1500-talet.

 

Det visar sig genom tiden att diktaturer faller, att våldet inte är den rätta vägen att styra människor på. Pjäsen ifrågasätter hela tiden makten och dess utövande. Pjäsen ropar efter humanism:

 

RODRIGO

 

Mänskligheten kan tvingas till dödens sömn, men när den vaknar, kommer den att slå tillbaka med full kraft och kräva sin heliga rätt.

Och maktens slott som byggts på så bräckligt fundament kommer en dag att rasa och bli ruiner.

 

Och Narren, som i slutet står i rikets spillror uttalar orden, som öppnar pjäsen till ett kollektivt ansvar:

 

NARREN

 

 

 

För mänskligheten finns det ingen räddning,

om människor gör sitt värv och tiger still,

och lyder dåren - gör som han vill.

 

Utan folkets tysta stöd

kan dåren aldrig sprida död.

Nej, kära änglar,

utan folkets tysta stöd,

kan dåren aldrig sprida död.

 © Dan Kandell 2015, Draken Förlag